Tydlig antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden

Afrosvenskar har väsentligt lägre bruttolön och disponibel inkomst än den övriga svenska befolkningen. De är överrepresenterade i lågstatusyrken och för dem som läser vidare efter gymnasiet och avslutar en treårig postgymnasial utbildning ökar antalet dagar i arbetslöshet, till skillnad från resten av befolkningen där arbetslösheten sjunker med högre utbildningsnivå. Det visar en ny studie som Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala universitet har gjort på uppdrag av länsstyrelsen i Stockholms län.

– Resultaten är anmärkningsvärda. Undersökningen visar att antisvart rasism och diskriminering strukturerar villkoren på svensk arbetsmarknad, säger Irene Molina som tillsammans med Mattias Gardell, båda professorer och vetenskapliga ledare vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Cemfor, vid Uppsala universitet, har lett studien.

Cemfor har tagit fram rapporten på uppdrag av Länsstyrelsen Stockholm. Resultaten från studien visar på stora skillnader mellan afrosvenskar* och den övriga befolkningen** inom alla undersökta områden: arbetslöshet, bruttolön, disponibel inkomst, tillgång till låg- och högstatusyrken samt möjlighet att göra karriär och uppnå chefspositioner i förhållande till utbildningsnivå.

Studien visar bland annat att afrosvenskar är överrepresenterade i lågstatusyrken och underrepresenterade i högstatusyrken samt att afrosvenskar spenderar fler dagar i arbetslöshet än den övriga befolkningen med motsvarande utbildningsnivå.

Det framkommer också att afrosvenskar behöver ha forskarutbildning för att komma upp i samma disponibla inkomst som övrig befolkning som har en treårig eftergymnasial utbildning. Dessutom har en afrosvensk i chefsposition endast runt 77 procent av den lön som en chef från den övriga befolkningen med motsvarande utbildningsnivå. En skillnad som syns oavsett om afrosvensken är född i Afrika eller född och uppvuxen i Sverige. Störst lönegap mellan afrosvenskar och övriga befolkningen syns i Stockholmsregionen.

– Vi är inte helt förvånade över resultaten. Siffrorna bekräftar den bild vi har fått i vårt arbete där hudfärg verkar spela en större roll än vad som återspeglas i arbetsgivarnas mångfalds- och inkluderingsarbete, säger Katarina de Verdier, utvecklingsledare på Länsstyrelsen Stockholm.

Undersökningen har gjorts med kvantitativa metoder och bygger på data från Statistiska centralbyrån, SCB, som omfattar den totala befolkningen mellan 20 och 64 år i Sverige, det vill säga cirka sex miljoner individer. Forskarna har tittat på situationen i landet som helhet samt i de tre storstadsregionerna Stockholm, Västra Götaland och Skåne. 

• Vilka åtgärder som ska till för att förverkliga visionen om lika villkor i arbetslivet är en politisk fråga. Forskningen behöver nu gå vidare och undersöka hur och varför det ser ut som det gör. Vi behöver också undersöka om den kartläggning av löneskillnader mellan kvinnor och män som företag och organisationer åläggs att utföra kan utvidgas till andra diskrimineringsgrunder. Det bör också skapas en instans som kontrollerar om de aktiva åtgärder som vidtas mot diskriminering genomförs och får avsedd effekt, säger Mattias Gardell.

Båda forskningsledarna tycker att det finns anledning att se över diskrimineringslagen.

• Det räcker inte med mångfaldsplaner om det ändå är möjligt för arbetsköpare att bryta mot diskrimineringslagen utan påföljd, säger Irene Molina och Mattias Gardell.

* Till gruppen räknas i sammanhanget afrosvenskar födda i Afrika söder om Sahara eller afrosvenskar födda i Sverige med minst en förälder född i subsahariska Afrika.
** Samtliga personer vars båda föräldrar är födda i Sverige och personer som själva fötts eller har minst en förälder som fötts i ett annat land som inte tillhör regionen subsahariska Afrika.

Läs rapporten "Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden"

Länsstyrelsen Stockholm