Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism

Radikalisering och våldsbejakande extremism: En analys av två mångtydiga begrepp i svenskt offentligt samtal.

2014 utsågs Mona Sahlin (S) till Nationell samordnare för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism. Även om våldsbejakande extremismär samordnarens främsta fokus framgår det från styrdokument att radikalisering utgör en minst lika viktig komponent i arbetet. Radikalisering ses nämligen som processen som leder en individ in i våldsbejakande extremism.

Per-Erik Nilsson

Talet omradikalisering/våldsbejakande extremism måste förstås mot bakgrund av den elfte september 2001. Attentaten föranledde det ”Globala kriget mot terror” vilket har fungerat som en katalysator till vad många forskareinom samhällsvetenskapliga och humanistiska discipliner ser sometableringen av en världsbild konstruerad kring en binär uppfattning om ”gott och ont”, ”rätt och fel” och ”vi och dom” där den islamiske terroristen framställts som en utomvärldslig ondska inkarnerad. Denna världsbild har bidragit till att legitimera intensifierad övervakning, disciplinering och bestraffning av presumtiva terrorister. En rad kritiska forskare talar om hur en undantagets logik kommit att normaliserats - en paradoxal logik där den demokratiska rättsstatens grundprinciper försvaras genom att sättas ur spel.

I kölvattnet av elfte september frågade sig ledande terrorismexperter om attentaten kunde förklaras genom tesen om den ”nya terrorismen” - en somtes som utvecklats inom terrorism studiernas huvudfåra och som bygger på föreställningen om ett islamiskt motiverat våld som slår blint och hänsynslöst mot civilamål. En rad attacker i Europa verkade stödja denna tes: Madrid 2004, London 2005, Stockholm 2010 och Paris 2015 utfördes alla av självutnämnda jihadister. Frågor började ställas omvilka dessa ”terrorister”, var. Inom akademin tog en textproduktion av sällan skådat slag vid, den politiska dagordningen i Europa, nationellt som på EU-nivå, fokuserade i ökande grad på terrorism och i nyhetsmedia kom terrorattacker att bli stoff för sensationsskapande narrativ om en krigsliknande situation på den egna bakgården.

Som flera forskare har poängterat är forskningsfältet terrorismstudier minerad mark som genomsyras av normativa och moraliserande antaganden omrättfärdigt och orättfärdigt våld. Feministiska analyser har visat att talet omterrorismrört sig långt ifrån rationell och vetenskaplig grund - det är impregnerat av maskulin revanschlystnad, kollektiv moralpanik och okritiska antaganden. Ett viktigt problem är att responsen mot terrorism är direkt och till och med förebyggande.I detta avseende är radikaliseringen centralaspekt i hur terrorism kommit att begripliggöras. På den europeiska akademiska och politiska arenan började termen ”radikalisering” användas i mitten av 00-talet för att förklara hur till synes vanliga ungdomar kunde komma att lockas av en värld av våld och förödelse, inte sällan riktat mot det egna samhället. Radikalisering har blivit en nyckelterm såväl då terrorism skall förklaras och begripliggöras som då extra legala kontraterrorism metoder och praktiker skall implementeras

Tidigare forskning har visat att försöken att förklara terrorism som en radikaliseringsprocess är vilseledande och till och med kontraproduktiv. Särskilt då anti-radikaliseringsstrategier bygger på etnisk och religiös profilering. Denna problematik har synliggjorts av tvärvetenskapligt inriktade forskare inom human- och samhällsvetenskaperna, dock mest med empiri från Storbritannien och Förenta staterna. Vad det gäller Sverige saknas till stor del studier av å ena sidan förståelse av skillnaden mellan radikalisering och våldsbejakande extremism, och å andra sidan av begreppen radikalisering och våldsbejakande extremism i politiskt tal och praktik.

Mot denna bakgrund önskar jag med detta projekt undersöka framväxten, omständigheterna kring, och konsekvenserna av, talet om radikalisering/våldsbejakande extremism på fyra arenor: politiken, säkerhetstjänsten, akademin och nyhetsmedia. Med diskursanalytisk metodologi ämnar jag analysera politiskt tal, texter och motioner, säkerhetstjänstens offentliga strategier, rapporter och arbetsdokument, akademisk kunskapsproduktion samt politikers, säkerhetsexperters och akademikers framträdande nyhetsmedia och i relation till den medielogik som råder på denna arena. Projektet har sina teoretiska rötter i den kritiska och feministiska och queera terrorismforskningen. 

Finansiär: Vetenskapsrådet (3 000 000 kr).

Abstract på engelska

“Radicalization and Violent Extremism: An Analysis of two Contested Categories in Swedish Public Debate”

In Sweden, as in other European nation-states, radicalization has become the most central aspect of explaining why and how an individual takes the step of embracing violent extremism and, while such words are apparently neutral, radicalization and violent extremismhave become mostly associated with Islamic terrorism.

With this 4-year-long project the researcher sets out to analyze speech around radicalization and violent extremismin four arenas: the security and intelligence services, politics, academia, and news media. Using discourse analysis and Foucauldian theory of governmentality, the aim is to analyze, understand, and assess the social and political stakes resulting fromthis newspeech about radicalization and violent extremism.

The project is of crucial importance for three reasons. First, it will fill knowledge gaps in the understanding of political and religious violence in Swedish public debate. Second, the results of the project should help policy makers to avoid pitfalls in counter-terrorism and de-radicalization measures. Finally, the project will generate tools for thinking critically around these issues, which is fundamental to the safekeeping of a sound and balanced democratic public debate.

Abstract