Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism

Vad är rasismforskning?

Rasismforskning benämner det vetenskapliga studiet av rasism i dess olika former, inte endast rasism som tankefigur, föreställning och ideologi, utan också rasism som praktik, handling och erfarenhet. Som forskningsfält är studiet av rasism mångvetenskapligt till sin karaktär, där viktiga bidrag kommit från historievetenskaperna, samhällsvetenskaperna, kulturvetenskaperna och rättsvetenskaperna. Vid Uppsala universitet återspeglas detta i att Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism är en gemensam satsning av sex fakulteter inom det humanistiskt-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet.

Det administrativa ansvaret har axlats av den teologiska institutionen, vilket kan verka förvånande för de som är mindre bekanta med rasismens historia och föreställer sig att ”rasism” förutsätter föreställningen om ”biologisk ras”. Hur denna i det offentliga samtalet vanligt figurerande föreställning etablerats utgör i sig en viktig forskningsuppgift som rör produktionen av kollektiv glömska och historielöshetens utspridning. Egentligen vet vi, eller borde åtminstone veta, att rasismens historia föregår föreställningen om biologisk ras med många århundraden och länge legitimerades med hänvisning till teologi, inte biologi.

Den biologiska rasteorin var ett sent tillskott i rasismens historia, var aldrig enhetlig eller allenarådande, utan samexisterade med idéer om ”ande”, ”civilisation” och ”miljö”. I samband med den ”vetenskapliga rasismens” gradvisa detronisering efter det andra världskrigets slut kom förställningen om biologisk ras alltmer ifrågasättas, samtidigt som rasismens bärande idé om ”nedärvd essens” fortsatte att färdas inbäddad i begrepp som ”kultur”, ”religion”, ”etnicitet” och närliggande termer. Detaljerade granskningar och analyser av denna komplexa historia som situerats på skilda sätt i olika samhällen och sociala kontexter utgör andra exempel på problemfält rasismforskare tagit itu med från olika teoretiska och metodologiska utgångspunkter, men här återstår mycket att göra.

Under senare år har det blivit alltmer vanligt att tala om rasismer, i plural, för att fokusera specifika rasismformationer som på olika sätt och i olika sammanhang utvecklats genom historien, inklusive antisemitism, antimuslimsk rasism (islamofobi), antiromsk rasism (antiziganism), antisvart rasism (afrofobi) och rasism mot urfolk, som antisamisk rasism. Inom fältet rasismforskning ingår också kritiska vithetsstudier och studier av antirasism.

Rasismforskning utgör således ett brett kunskapsområde. Här samsas forskning om strukturell rasism inom partikulära områden som arbetsmarknad, utbildning, sjukvård, och bostadsmarknad, med granskningar av vardagsrasism, kulturvetenskapliga studier av rasstereotyper inom exempelvis film, reklam, bild, genusvetenskapligt informerade studier av könade rasismer, analyser av rasism som begärsordning, intersektionellt orienterade undersökningar av rasism, klass, kön och sexualitet, språkvetenskapliga rasismstudier, granskningar av rasism inom rättsväsende och myndighetsutövning, studier av hatbrott, fascism, nationalsocialism och ultranationalism, undersökningar av rasism som dimension i väpnade konflikter, krig, koloniala maktordningar och folkmord, liksom rasism i förhållande till stat, modernitet, nation/alism, internationella relationer och globaliseringsprocesser.

Professor Mattias Gardell & Professor Irene Molina
Vetenskapliga ledare